Det finns magiska rum som man instinktivt trivs i. Dit hör förmaket, det mest avbildade av alla rum i huset. Här vilar det en konstant sommarstämning tack vare det stora ljusinsläpp. Och även familjen Larsson trivdes i förmaket där de ofta umgicks, Carl själv kallade förmaket för ”Lättjans tempel”.

Förmaket har ofta, både i Sverige och utomlands, lyfts fram som "det svenska rummet". Där har Carl och Karin fångat upp den lantliga gustavianska 1700-talsstilen. Ljus och luft, enkla vita möbler, skurgolv och rutiga överdragstyger – hela atmosfären är en påminnelse om höjdpunkten i svensk inredningskonst. Och precis som i 1700-talsgemaken ställer de stolarna utmed väggarna. Intrycket blir luftigt trots att det i själva verket finns många möbler i rummet.

Sommaren 1894 hade det regnat sex veckor i sträck. "Jag gick omkring och var odräglig", skrev Carl Larsson. Karin föreslog att han skulle rita några minnesbilder från hemmet. Det var så "Pontus i skamvrån" kom till. När Carl skulle hämta sin piptobak upptäckte han hur bra Pontus gjorde sig vid kakelugnen, och ritstiftet kom fram. En ny konstnärlig epok hade fått sin början.

Under årens lopp skedde en del förändringar i inredningen, bland annat tillkom podiet och räcket vid fönstret. Upphöjningen bildar ett ombonat rum i rummet.