Så inbjuder oss Carl Larsson i sin bok ”Ett Hem”. Gemensamma måltider var viktiga hos familjen Larsson där barn och vuxna åt tillsammans, något som förvånade en del besökare som var vana vid att barn och vuxna levde åtskilda liv.

Det berättas om muntra middagar, kafferep med grannar och virakvällar i vintermörkret. Carl och Karin hade tagit med sig den franska vanan att umgås länge vid matbordet. Och än i dag är matsalen samlingspunkt för Larssonska släktingar och deras vänner. Här sitter gästfriheten i väggarna.

Matsalen blev klar 1890. Det röda möblemanget, rummets röda detaljer och den gröna panelen – ett sådant rum hade aldrig tidigare skådats i Sverige. Karin hade låtit sätta upp panelen medan Carl var bortrest, men färgsättningen fick vänta tills han kom hem.

På hyllan som avslutar panelen står småsaker och prydnadstallrikar. Allt skulle synas! Ljuset som silas genom det blyinfattade färgade fönsterglaset gör atmosfären varm och ombonad. Ovanför soffan hänger en färgsprakande gobeläng som Karin designat och vävt.

För oss är matsalens starka färger kanske inte så uppseendeväckande, men dåtidens skribenter var inte nådiga om de ”råa” färgerna och de enkla stolarna som makarna Larsson hade beställt av snickare Arnbom i Sundborn. En konventionell matsal i slutet av 1800-talet skulle ha mörka möbler och ge ett värdigt intryck.