Denna monumentalmålning, målad av Carl Larsson för den östra väggen i övre trapphallen på Nationalmuseum i Stockholm - men år 1916 refuserad av Museinämnden - kom efter många års stridigheter mellan olika falanger i den svenska konstvärlden år 1992 äntligen upp på den vägg i Nationalmusei trapphall, för vilken Carl Larsson målat den. Det skedde i samband med den Carl Larsson-utställning som då var på museet.

Ett köp blev år 1997 möjligt, genom att Nationalmuseets ledning tagit initiativet till en insamling för att i akt och mening rädda målningen från att återvända till Japan, dit den blivit såld år 1987, efter att ledningen för Nationalmuseet avböjt att ta emot målningen som en gåva från den dåvarande ägaren. Generösa privata donatorer, en aktiv Museiledning och en välvillig Japansk ägare bidrog till att Midvinterblot slutligen i fred kan få hänga där Carl Larsson avsåg att den skulle hänga.

Midvinterblot är enligt Carl Larsson själv hans viktigaste verk. I sina memoarer, boken JAG, skriver han också: "Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta".

Midvinterblot utgör en värdig avslutning på Carl Larssons målningar i Nationalmusei trapphall, som han sammanlagt arbetade med under 30år av sitt liv. Med de sex väggfälten i nedre trapphallen arbetade han under åren 1888-1896, Med "Gustaf Wasas intåg i Stockholm Midsommarafton 1523" åren 1891-1908 och med Midvinterblot under åren 1910-1915.

Målningens motiv är Kung Domalde, som med Uppsala tempel som bakgrund offrar sig för folkets väl, dvs för återkommandet av god årsväxt; allt enligt Adam av Bremen, som levde på 1000-talet e.K.